Soluppgång eller solnedgång?
Avstamp eller avslut?
Framtid blev hastigt nutid som sen blev då.
Tid.
Sommartid, vintertid.
Solen bränner långsamt av kanterna till horisonten som fram tills alldeles nyligen hållit den på plats.
Sommaren glöder till en sista gång,
Kanske bara för att påminna oss om vad vi lämnar.
Det som en gång var är inte längre.
Värmen som nyss fanns där har tagit semester.
Återkommer kanske till vintern, nästa vår eller inte alls.
Framtiden är oviss hälsar dåtiden, ekande i nutiden.
Den bruna gräset byter färg med de gröna lövverken,
För att strax efter omfamna varandra i en evig tempoväxlande dans i takt med vindarnas sopraner.
Luften runtomkring är ständigt svettig.
Paraply eller regnjacka?
Kanske går du utan.
Optimist eller brännmärkt av letargin?
Ja, vem avgör sansen i den balansen?
Hösten är här.
Den som numera pågår mellan juli o december.
Varje rörelse blir till ett fyspass där man parerar vattenpölar, elcyklar o försenade linjebussar,
inte sällan samtidigt.
För lite kläder o för låga skor,
Förseningar, rutten svamp o övermogen frukt,
Kastanjer o röda bär.
Hundägare på promenad värmer växlingsvis händerna i munnen på sina djur.
Höstlov, VAB o frånvarande föräldrar,
Budgetsammanträden, döda blickar o frånvarande chefer.
Hot om kyla o att halkan är på väg,
Fläckvis.
Vinden petar oss i glappet o gör sig tillkänna som bara tandhalsar o hårt bröd.
Vinterslask o vargjakt.
En klocka som ständigt berättar vart ljuset borde vara.
Julkalendern o slutsåld ansjovis.
Vätskan som tar kol på glöden o den är släkt,
Eller är bristen på gnista för att kaminen ekar tom?
Traditionen som punkterar diskussionen.
Julens fokus är självklart barnen,
Men i år kröp klockan o mellandagsrean emellan.
Ett före o ett efter Kalle.
Nyår o löften om ett bättre lag,
en bättre dag, ett bättre -jag-.
Jag dömmer framtid utifrån dåtid när jag packar min säck,
La vikten på det tunga o drog med er rätt o slätt.
Mörkret agerar skuggridå för en ljusare inbild.
Alla tankar o funderingar hit o dit gör spegelbilden gråtmild.
Jag bryter bröd med mig själv men lämnar bordet,
Så jävla trött på att aldrig få vara den som får det sista ordet.
Året som nu var blev till historia över en dag.
Nuet blev till dåtid o vi ska alla vända blad.
Långt där borta, in i framtiden,
Där knackar den efterlängtade våren på.
Den som målar världen med nya, starka färger istället för det trista grå.
Då häckar de flesta fåglar för att våren ökar deras chanser,
Det gråa, svart o vita har plötsligt väldigt många fler nyanser.
Ja, där på våren väntar allt det nya som nu vill ut,
Lukterna av hopp o vilja till förändring… o alla krig, svällt o folkmord får ett snabbt slut.
Jag önskar er alla ett gott o mkt. ljusare år,
Kärlek❤️